Egentligen borde jag skriva ett inlägg om aussielägret som mest blev ett riktigt inspirationsläger för min del. Men jag tror att jag väntar med det för även om det inspirerade mig till träning så inspirerade det mig inte till bloggande.

I ridningen har jag alltid anpassat mig efter den häst som jag har. Till viss del i alla fall för jag red dressyr när jag hade Cawatina. Sedan gjorde jag lite av varje med Eazzy som hade ett behov av mycket olika sorters ridning för att behålla motivationen. Med Golden så har jag börjat hoppa en del för att hon tycker det är så roligt.

Vad gäller hundträningen så var det agilityn som lockade mig när jag började med Poppea för längesen. Agilityn var ett annat upplägg på den tiden och man hade hunden för hundens skull. Inte för att tävla så mycket som möjligt och pressa tider hela tiden. Poppea älskar agility och det är hennes energi för sporten som verkligen väckte mitt eget engagemang och intresse.

När jag skaffade Pyttis så fanns planer på lydnad men Pyttis var inte riktigt med på noterna. Varken i lydnad eller agility eller faktiskt någon annanstans heller. Det gör inte att jag älskar henne mindre men hon vet inte vad hon går miste om riktigt.

Sedan skaffade jag Hailey. Mitt guld och mitt hjärta. Som brinner för allt jag vill göra. Agilityn blev hennes stora intresse direkt och det gjorde mig så lycklig. Speciellt eftersom hon är en riktig naturbegåvning. Sedan så började vi med lydnaden och även där så visar hon ett enormt intresse och potential. Det har ju gjort att man kan satsa lite på vad man vill och valmöjligheterna är ganska bra.

Sedan har jag länge lutat åt brukset. Men det är inte särskilt många på vår klubb som faktiskt satsar på brukset och jag har inte riktigt haft tiden under de senaste åren att träna det som det behöver tränas. Men nu kommer jag ha tid på ett annat sätt och det gör ju att man börjar fundera i bruksvägar.

Så åkte jag på det här aussielägret där vi gått rapporten för en van och duktig instruktör. Vi har gjort så roliga övningar och diskuterat fram och tillbaka. Rapporten kräver massor av hundarna, bara grundsträckan ligger på 1100 meter från lägre klass och uppåt, där det dessutom ligger två skott per sträcka. De ska på egen hand ta sig mellan de olika stationerna och grundkonditionen skall vara bra.

Jag har länge tyckt rapporten verkar bra och kanske skulle passa Hailey. Så får vi den här härliga instruktören som vet vad han pratar om och hans ord om Hailey värmer hela min själ. I alla fall så har vi gjort sträckor med förlängningar på 300 meter under den här helgen och i appellen ligger grundsträckan på 500 meter. Det låter lätt men är faktiskt en halv kilometer.

Jag tycker det har gått riktigt bra under lägret för alla hundar och min lust att satsa är stor. Sedan säger Arne att Hailey (eller den svarta som han kallat henne) är startklar i princip för appellen. Det är bara sticka ut och tävla!

Så vad ska man göra? Alla dessa saker som man vill göra. Men det jag faktiskt brinner mest för är ju brukset. För mina hundar mår så bra där i brukset där de verkligen får jobba på egen hand utan att bara gå på kommando.

I alla fall så ska vi köra nu. Pim ska tränas men hon är bara bebis även om hon gjort samma övningar på lägret med bra resultat. Men Hailey ska tränas för fullt och jag har anmält oss till två rapport - tävlingar under hösten.

Det ska bli så jävla kul.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är inspirationen
Mina guldflickor