Jag älskar monarki. Kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Varför inte betala för att de ska marknadsföra Sverige? Visst finns det ett och annat rötägg, men varfan gör det inte det? Generna gör ju bara halva jobbet...

Affärskvinna som karriärsmål. När jag var riktigt liten och folk undrade vad jag ville bli när jag blev stor svarade jag alltid affärskvinna. Det målet har ändrats någon men grunden är densamma.

Lugn på utsidan. De flesta som träffar mig tycker jag är så lugn jämt, ostressad och avslappnad. Det stämmer till viss del, men jag är förmodligen också den mest lättskrämda person som går att hitta. När jag blir rädd - och det krävs inte mycket för att bli det - så skriker jag som en fjortis och ramlar omkull. Otippat huh?

Jag har alltid velat ha en liten söt hund. En liten söt hund som bara ska vara just söt och inte något mer. Gärna något lurvigt som inte kräver pälsvård men ser ut som en riktig byracka och bara "är där".

Jag drömmer. Jag drömmer om allt. Det räcker med att jag ser något i en tidning eller möter en person som jag inte träffat eller som påverkar mig positivt eller negativt så drömmer jag om den. Jag drömmer detaljerat och kan både räkna och göra val i drömmen.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är inspirationen
Mina guldflickor
  

Hailey:
Träna utan belöning eller busa med andra hundar?

Träna!
Träna med belöning eller busa med andra hundar?
Träna!
Agility eller godis?
Agility!
Agility eller kampleksak?
Agility!
Träna hela dagen eller busa hela dagen?
Träning är bus!
        

Pim:
Träna utan belöning eller busa med andra hundar?

U-u-utan belöning? Är du inte klok? Buuusa!

Träna med belöning eller busa med andra hundar?
Vad har du för belöning?
Agility eller godis?
Godis!
Agility eller kampleksak?
Agility eftersom leksaker inte är lika roliga om man får ta dem...
Träna hela dagen eller busa hela dagen?
Korkad fråga - buuusa!

Jag borde sett det på dem. Mina aussiesyskon är inte särskilt lika men de är båda fantastiska!

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är glädjen.
Mina guldflickor.
  

Pengarna som jag fått av mormor till körkortet spenderade jag på ett mycket bättre sätt, nämligen genom att köpa den här tjejen som kom att inspirera mig till att träna och tävla med hundar i framtiden. Utan henne tvivlar jag på att de senaste årens glädje med hundar och agility någonsin skulle ha inträffat.

När vi åkte till Motala för att hälsa på valparna så visste jag att det fanns två otingade av sju flickor i kullen. Jag visste att jag ville döpa min valp till något på P eftersom vi redan hade Philippa och den första valpen de gav mig direkt när vi kom in i valphagen var Poppea som redan var döpt. Den enda i kullen som var döpt på P och jag var körd redan när jag tittade ned på henne. Kommer aldrig glömma de där blå ögonen.

När vi var där då de var 6 veckor umgicks vi en stund med valparna och när de skulle sova skulle vi fika. Valparna somnade allihopa utom en som satt vid staketet och verkligen tiggde om uppmärksamhet. Uppfödarna gissade på varenda valp men när de kom fram blev de överraskade över att det var Poppea som annars inte gjorde mycket väsen av sig. Men hon fick komma ut och upp i mitt knä där hon somnade direkt.

I ett brev från uppfödarna beskrev de valparna kort och Poppea beskrevs som "Den vackra och kavata" - något som följt henne genom hela livet. Den tuffaste, charmigaste flat som någonsin gått på den här jorden. Vi började med agilityn när hon var 3 år och tävlade första gången när hon var 4 år.

Idag är hon i agility 2 (+ två pinnar) och hopp 2 (+en pinne) trots att hon 2008 opererades för en knöl i bakbenet och så sent som förra året i april opererade bort en stor vaginal tumör (10 cm i diameter). 3 månader efter den operationen tog hon en pinne i hoppklass 2 och även om vi aldrig kommer till 3an så är jag så lycklig över att hon fortfarande kan och vill köra.

Den här viljan och den här personligheten går inte att finna någon annanstans och jag är så glad över att jag investerade mina körkortspengar så smart. Min älskade, vackraste Poppea. Inspirationen och glädjen i det mesta.

 Grattis min hjärta och stora kärlek på 11 årsdagen.  
  

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är inspirationen
Mina fina guldflickor

 

                 
Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är mina älsklingar
Mina guldflickor
  

KANONSABOTÖREN 2011!

Correns artikel 2009

Correns artikel 2007

Men det beror på att min älskade lilla Pim/Pimster/Pimmelim röntgades förra veckan vilket innebar att jag idag fick besked från SKK på posten.

Pim, Icebabe's Aussie Spirit, har HD A och E0. Glädje och lycka!

Det är den femte av mina fem hundar som har dessa utmärkta resultat. Jag är en mycket lyckligt lottad flicka. Men mest glad är jag över att min Pim har så fina leder vilket förhoppningsvis är en god förutsättning för att hon ska få vara frisk och smärtfri om det inte skulle uppstå yttre skador.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är kärleken
Mina fina guldflickor
 

Fan jag har så mycket jag vill säga, så mycket som är värt att dela med sig av. Saker som jag vet att det skulle uppskattas att läsas om. Samtidigt som jag har den här delen av mig som säger att jag inte ska dela med mig. En bieffekt av att folk tamejfan inte låter mig vara ifred utan tankar och åsikter och spekulationer. Fast var är ett bättre ställe att bemöta dessa än i min egen blogg? O vissa saker kan man ju förhindra bara genom att uttrycka sig intelligent. Idioter finns det gott om men det är inte dem jag skriver för.

Jag skriver för mig. För mina vänner. För att jag ska ha någonting att gå tillbaka till vad gäller både min djurträning men även mitt liv. Bloggen handlar om mina guldflickor men jag är också en guldflicka och det är dags att ni får lära känna mig lite tror jag.

Så vafan, nu kör vi!
Välkommen till min egen underbara blogg. Där jag skriver vad helst som faller mig in. 

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är inspirationen, glädjen och livet
Mina guldflickor
  

Inledde dagen med spår tillsammans med Hailey. Det kunde inte gått sämre. Bakspår ut ur rutan och när hon väl blev rättad så var hon så osäker när hon väl hittade spåret att vi inte kom någonstans så jag bröt och vi firade disken med ett grisöra. Vad ska man göra? Rimliga krav tycker jag, har aldrig kört i så stor upptagningsruta.

Sedan hem till mamma. Äta, kräkas och tillbaka till hundklubben igen för agilityn.

Pim: Körde debutantklassen som var en U-bana på ca 14 hinder med hopphinder och tunnlar. Blev en vägran när hon for förbi ett hinder men hon sökte tunnlarna bra och höll sig fokuserad. Fick en hedervärd andraplats för det. Duktig Pimster!

Hailey: Vanliga öppenklassen. Första gången i mitt liv som jag känt att Hailey gett mig fingret redan från start. Fick bromsa upp henne och säga åt henne på skarpen innan vi körde vidare och hon gick perfekt resten av banan. Tog varenda kontaktfält. Duktig om än diskning!

Poppea: Vanliga öppenklassen och Poppea ska ha all heder åt att vi kom någonstans överhuvudtaget. För vad fan jag höll på med vet jag inte. Men en rivning drog jag på henne och vi landade på en andraplats efter Maribell och Sippa. Känns som det går troll i att Poppea alltid ska landa på andraplatsen varje år i KM. Men hon var fantastisk som alltid. Verkligen!

Därefter var det dags för skojgrenen hundracet. Lämnar hundarna hos en funktionär innan man löper iväg som en tok över en lång gräsmatta innan de släpper hunden och så klockar man den. Ingen direkt prestation men en härlig grej!

Hailey vann i alla fall hundracet och Pim kom tvåa bland sju hundar. Trollungar!

Därefter dags för lydnaden. Här är några filmer.

Pim: Läggande under gång

Pim: Inkallning

Pim: Ställande under gång

Hailey: Fritt följ

Hailey: Apportering

Hailey: Hopp över hinder

Båda tjejerna höll sig riktigt lugna och stabila, asnöjd!

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är inspirationen
Mina fina guldflickor
 

I torsdags blev det kvällspromenad med hundarna och världens finaste Golden Flash innan det var dags för lydnadsträning. Lite bilder från promenaden.

Sedan var det lydnadsträning på schemat för Pims del tillsammans med Evelina och Hollie. Vi gjorde en del platsliggningar som var lite blandade resultat. Pim har en tendens att resa på sig när hon tröttnar, inte för att hon blir osäker. Tyckte dock vi fick till en bra platsliggning.

Efter platsliggningen körde vi igenom lydnadsklass I på riktigt med belöningar och Pim kändes trygg och fokuserad. Apporten är lika med noll men det får vi jobba med på annat håll. Positionen pendlar mera framåt och bakåt än åt sidan peppar peppar, men med tanke på hur lite träning vi gjort kan man inte vara annat än nöjd. 

Hollie och framförallt Evelina är den största störningen för Pim men hon jobbar riktigt bra. Efteråt får de leka så det blir en utmärkt belöning.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är världens bästa
Mina guldflickor
 

— Jag känner inte att jag borde ha kommit längre eller varit på någon plats där jag inte är nu. Jag är precis den jag är menad att vara...

Oftast så bloggar jag ju om mina djur eller aktiviteter med dem, mestadels för att det är enklast så. Det är svårt att slänga ur sig sina åsikter när folk har svårt att läsa innantill och istället väljer att tolka saker på sina egna sätt. Oftast inte de sätt som det var menat från början. Vilket gör att jag i princip gjort hela utlägget till ingen nytta, bara gett folk vatten på sina tämligen ofungerande kvarnar.

Men idag tänkte jag göra ett undantag. Om jag ska se tillbaka några år så har jag i princip levt och slitit för föreningsliv på olika sätt. Framförallt på hundklubben men nu även de senare åren på ridklubben. Intresset för ridklubben som sådant har alltid varit varmt men förändringens vindar har ibland blåst lite väl hårt och gjort motivationen låg. Hundklubben har varit en mer konstant faktor i mitt liv sedan de senaste åtta åren, framförallt agilityn.

Om man tittar tillbaka så fanns det en tid då man i princip jobbade dygnet runt med olika aktiviteter. Allt för alla andras skull. Man ville hjälpa till, man ville uppmuntra och stärka. Vilket jag under lång tid också gjorde. Men så startade jag mitt företag. Något som behövde mig och som jag behövde. Det var dags att stå tillbaka lite. Inte ha några kurser, till förmån för att hinna med mina egna djur. Det var svårt som fan att backa undan från det där, samtidigt som det var otroligt enkelt på många sätt.

Men om man tittar idag så är jag fortfarande engagerad på många håll. Det är ett otroligt roligt och engagerande arbete, samtidigt som det kan vara känslomässigt utmattande och ibland rentav otacksamt. Men visst finns det någonting där som gör att man ändå vill försöka - vill få det lite bättre hela tiden.

Det är svårt för mig att säga: Nej, nu är det bra. Jag måste tänka på mig själv. Jag har mina nära som jag behöver ta hand om för det är ingen annan som gör det åt mig. Det ska inte behövas någon annan som gör det åt mig heller.

Men det som jag vill komma fram till är: Det är äntligen dags nu att börja fokusera mer på mig själv. Inte kommer jag sluta jobba rent praktiskt. Men det är slut med att engagera sig så till den grad att tankarna famlar runt ideella ändamål hela tiden istället för det som egentligen är mitt hjärta närmast.

Det är dags att bli självisk, ett ord som har en väldigt negativ klang. Om man slår upp ordet står det:

Självisk: en person som enbart beaktar sina egna behov och önskningar: som främst ser till att en själv mår bra, ofta på bekostnad av andras välmående; som gynnar sig själv hellre än andra

Det får mig att tänka. Säg den människa som hellre gynnar andra människor än sig själv? Som hellre ser till att grannen har det bättre än en själv? Det fanns en tid då mitt eget välbefinnande fick stå undan för andras välbefinnande, ett behov om att göra sitt bästa för att underlätta för andra. Den känslan kommer fortfarande över mig från gång till annan, men det kommer inte spelas på samma sätt på den längre.

För om man tittar så har jag ett skepp stort nog själv att ro iland. Jag har så mycket otroligt spännande saker på gång det här året. Saker som bara kommer till sin rätt om jag gör mitt bästa. Mitt bästa kan jag inte göra om jag ska jobba för alla andras välbefinnande hela tiden. Energin är slut och dags att lägga på annat.

Jag är trött på att vara den där personen som folk kör 20 frågor på bara för att få reda på vad jag har för planer, tankar och åsikter om allting. Jag är trött på att vara den där personen vars vänner blir utfrågade om mina framtida planer, tankar och åsikter. Om ni vill mig något så fråga mig för fan rakt ut, gå inte genom mina vänner för jag får reda på det ändå. Om ni nu inte vet vad jag har för planer, tankar och åsikter beror det förmodligen på en sak: Ni har inte gjort er förtjänta av att veta.

Jag har det fantastiskt och jag ska jobba för att fortsätta ha det på det viset. Jag har fyra fantastiska hundar, en underbar häst, tre finfina kissekatter, ett otroligt fint hus, den bästa mamman man kan tänka sig och den absolut mest underbara sambon som går att finna. Förutom det har jag så många underbara människor i min närhet som gör mig glad bara genom att finnas till.

Det är väl dags att jag börjar ägna mig åt alla i min närhet som faktiskt tillför någonting än att lägga energin på annat? Kärleken är ju störst.

Mitt mål är att bli den där som bara glider med, som följer med på aktiviteter utan att behöva engagera sig. Som bara njuter och inte behöver ta en ansvarsroll. När jag skriver det tänker jag: Fy fan så tråkigt.

Men så mycket mera utrymme för sig själv man borde få om man någon gång lyckas bli lite mer självisk?

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis

Ni är de finaste
Mina guldflickor

Min fina Golden Flash QT...

Egentligen borde jag ha vetat bättre. De gånger jag ridit runt Hallaholm har jag fått vända, ridit vilse eller bara haft en jävla ridtur. Detta var dock som bortglömt vid tanken på att ta hela ridturen inne i skogen. Härligt för hundarna också tänkte jag. Sveriges idiot kan jag konstatera i efterhand.

Det låg träd över vägen. Inga problem, Golden gillar träd. Det låg buskar och skit. Inga problem, Golden gick rakt igenom. Flera träskstycken, korta dock. Större problem, Golden gillar det mesta men inte träsk. Bada är kul men träsk är skit. Stora torra stenar som kan bli hala. Stora problem för matte.

Efter ett antal av- och uppsittningar av olika anledningar, så var vi äntligen hemma igen med två hundar. En något tröttare, blir så om man springer som en tok Pim.

Äsch, jag orkar inte gå in mer på ridturen. Vi överlevde och ingen slog sig. Dessutom fanns det många bra sträckor. Lägger upp bilderna istället.

Alexandra, Fiona och Hailey...

Fiona...

Pim i mitten av ridturen...

Pim i slutet av ridturen...

Måste bara återigen säga att jag har världens finaste häst. Även när hon är osäker och inte vill göra saker, gör hon dem ändå utan att bråka om det. Känner mig väldigt trygg när jag är med henne, får känslan av att det är ömsesidigt. Obeskrivligt.

Världens finaste underbaraste Golden Flash QT som verkligen gör allt för sin matte. Alla mina livs stora kärlek.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är kärleken

Mina guldflickor
    

I alla fall så var det dags igen och det var en taggad Pim som ville in på planen. Snart uppmärksammade Evelina mig på att hon inte hade Hollie med sig så mamma kom tillbaka med Poppea så Evelina kunde köra henne. En win - win för Poppea blir glad så fort hon får köra lite och jag har inga problem med att låna ut henne.

Resultatet blev att Poppea ingav en hel del stöd till Pim samt gjorde henne taggad. Det var en hel del temperament från Pims sida, som verkligen tog tag i varje hinder. Jobbade med framförbyten som vi inte tittat på tidigare och det fungerade bra. Pim har inga problem med att gå på höger sida under tiden vi kör och det känns skönt.

Pim under tiden som vi väntade...

Gjorde även en (enligt mig) lite för avancerad övning med staket men den löste Pim jättebra. Hoppade fullhöjd och inte en tanke på att smita under några hinder.

Avslutade med en bana som innehöll en hel del hinder som är nya fortfarande. Fick putta och peta en hel del för att försäkra mig om att hon tog hindren men hon hade en riktigt fin attityd. Filmade med iPhonen men en viss Stahre filmade med kameran upprätt och jag har ingen aning om hur jag rättar det på datorn än så vi kör helt enkelt filmen på Poppea som jag filmade...

Duktiga spralliga Poppea. Inte lätt att köra med en annan förare. 11 år i år. Kan man vara annat än stolt?

I alla fall var det en riktigt härlig träning. Jättekul att se Pims attityd som förändrats så mycket på bara en vecka. Samtidigt som hon är ivrig är hon sansad och jag har en bra magkänsla vad gäller agilityn för hennes del.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är inspirationen

Mina guldflickor

Ett hyfsat foto...

Pims tålamod börjar ta slut...

Innan hon tappar det och tar ut det på syrran...

Sedan åker även Pyttis på sin del...

Fasen vad jag älskar mina hundar.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är glädjen

Mina guldflickor
  

Ikväll var det hoppträning för Goldens del, jobbade jättefint med Jossan på ryggen. Det är roligt att hoppa!

Kommer uppdateringar om helgens agilitykurs imorgon.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är otroliga

Mina guldflickor
  

I alla fall var det ju drive-in så jag kunde visa båda mina flickor själv. Tyckte det var dags, längesen de ställdes ut (Pim har inte ställts ut sedan aussiespecialen i juli 2010).

Började med Hailey:

Rör sig med riktigt bra drive. Bra attityd. Bra tillbakalagd skuldra. Något knappa vinklar bak. Skulle önska något mindre hull.

Min åsikt: Det stämmer, Hailey har efter löpet lagt på sig 1½ kilo som känns men inte syns. Dock är hon satt på diet och en hel del motion så det är nog ordnat snart. Vinklarna bak visade hon inte upp sådär jättebra eftersom hon blir lite låg i den situationen och drar ihop sig lite, men hon stod jättefint, domaren tyckte väldigt bra om henne och jag ville inte bråka när hon stod fint, stilla och viftade på sin propellersvans. Väldigt nöjd med att hon visade upp sin fina gång och är glad att domaren förklarade att han var kinkig med hullet, annars ingenting som hindrade HP. Tycker att domarna gör rätt som är noggranna med vikten på hundarna, många feta utställlningshundar.

Fortsatte med Pim:
Utmärkt helhet. Utmärkt feminint huvud. Utmärkt tillbakalagd skuldra. Bra toplinje. Bra vinklar fram och bak. Rör sig parallellt fram och bak. Utmärkt drive i steget. HP.

Min åsikt: Vad skulle jag kunna klaga på? Pim skötte sig bättre än perfekt. Stod perfekt redan när hon ställde upp själv, stod kvar perfekt när jag ställde i ordning henne. Visade sig underbart fint i ringen med supertraven som jag trodde att Hailey var ensam om. Hon hade till och med fixat till vänstra örat så båda såg likadana ut.   Fan vad jag är nöjd!

Eftersom det var drive-in fungerade det inte som på andra tävlingar. Så alla vuxna hundar i alla raser, samma ålder och blandade kön åkte in samtidigt. 30 hundar som skulle slåss om 6 platser. Vi åkte ut ganska snabbt. Det var två blue merle aussies till där. Det ena en tik och det andra en hane. Hanen såg ärligt talat ut som skit i vinklarna trots att hans matte gjorde ett satans jobb att visa motsatsen. Han gick vidare till finalen, måste dock säga att han hade en bra gång trots skitvinklar. Nu är jag ingen expert så låt mig bara säga det...

Tiken som jag på håll trodde såg fin ut och som fick HP landade vi bredvid i finalen. Dra åt skogen, den var inte vacker. Tunga öron som hängde fram, kunde inte stå rakt utan bugade lite hela tiden samt att den var nästan platt i ansiktet som en flat. Blev nästan förbannad när 1½ kilo höll Hailey från HP men den där hunden som inte såg riktigt klok ut fick ett.

Jaja, någon gång ska det väl vara så också. Jag brukar inte ha åsikter direkt sådär. Pim skötte sig som yngst i finalen perfekt. Alltså perfekt. Brydde sig inte om de andra hundarna, stod stabilt med ögonkontakt, travade perfekt inne i ringen. Alltså, jag är så stolt över henne.

Över båda mina tjejer.
Grattis till Pims kullsyster och Haileys lillasyster Smilla som gjorde ett fint MH idag!

  
När vi kom hem blev det en långpromenad med mina fyra guldhundar och guldhästen. Mötte två andra som var ute med sina hundar. De gick upp i skogen och vände sig med ryggen åt oss medan de hälsade. Hundarna blev alldeles tossiga. Mina hundar däremot verkligen spatserade förbi. Tycker det var lite skojigt eftersom jag var ensam med en hel flock medan de hade fullt upp med varsin.

Jaja! Värst vilket självförtroende jag har ikväll. Nice!
Imorgon blir det heldags helgkurs med Hailey! Bäst att informera alla här i bloggen, så slipper ni fråga ut mina vänner vad jag har för planer inför framtiden både själv och med mina hundar. Nu närmast tänkte jag t.ex gå upp till min pojkvän. Så ni vet.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är inspirationen

Mina fina guldflickor
  

Riktigt härlig dag med fina prestationer från många ÅHKare och Söderköpingare(?). Störst glädje var väl att Isabelle klippte en 2a plats och pinne med sin Pelle. Stort grattis!

Passade på att träna lydnad med Hailey. Fjärren riktigt trevlig, inkallningen kan vi sätta ihop och hon har klar skillnad på stanna och ligg. Lite fritt följ och sättande under gång. Kan inte vara annat än nöjd!

Efter lång dag åkte vi hem och ut till stallet för en härlig ridtur tillsammans med världens vackraste Golden Flash QT och HaileyBus. Alexandra och Fiona var med som vanligt. Härligt!

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är solskenet
Mina guldflickor

Igårkväll var det dags och jag ska ägna ett helt inlägg åt att berätta om Pims fantastiska förvandling senare men nu tänkte jag berätta om agilityn. Pim är ju en fantastisk hund på många sätt, modig och orädd, samtidigt som hon har en mjuk sida som inte alla märker av.

I agilityn får man se den osäkra sidan lite. Kan inte säga att jag tycker hon är en mes, hon påminner mycket om Poppea när vi började köra. Tycker det är roligt med hindren men har väldigt sunda reaktioner. Eftersom vi fortfarande kör agility på grusplan så låter ju allting mycket mer. Igår rasade en av hundarna över vippan oplanerat och smällen som uppstod fick Pim att fundera över om det var värt att anstränga sig med att gå i närheten av den överhuvudtaget.

Vi har ju missat många hinder, men igår tog vi igen dem med råge. Gungbrädan har vi inte rört överhuvudtaget och det får vänta länge än. Men igår fick jag belöna henne massor för att ens gå i närheten av den. Många kanske tycker det är en överreaktion från Pims sida men hon stod väldigt nära en annan gång när Hailey dundrade över och med Haileys fart uppstod ett jäkla ljud. Jag har bestämt sedan länge att inte gå för fort fram under några omständigheter och det känns faktiskt bra att ha en hund som funderar över hinder och deras möjliga risker.

Hailey är fantastisk men hon har ingen respekt. Är något hinder otäckt dundrar man på hundra gånger värre nästa gång. Pim funderar och undersöker mycket, innan hon övervinner rädslan och gör det bästa av det. Måste säga det är mycket lättare med sådana hundar.

Igår tog vi i alla fall igen A-hindret, inga problem. Balansen, inga problem. Tunnlar, inga problem. Hjälpte henne genom slalomen då hon funderat på pinnarnas funktion egentligen eftersom det låter mycket på grusplanen och jag klev på nederdelen så tyckte hon till en början att de var otäcka. Men två gånger senare så sökte hon portarna själv med självförtroende.

Jag måste bara säga att det här är en helt otrolig hund. Låter som hon är en scaritycat men det är hon inte. Hon är en tuffing med hjärna och bra temperament. Jag gillar det verkligen och ser framemot mycket träning med henne inom agilityn.

 
SkruttePim.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är kärleken
Mina guldflickor
 

ÅHK inbjuder till tävlingsträningar:
När? Varannan onsdag med start 11/5 kl. 18.00 (Utgår under ÅHKs sommarcup i agility)
Vad? Träning i agility som är tävlingsupplagd. Vi bygger bana, går banan och kör sedan det antal lopp man känner för. Vi hjälps åt att fungera som funktionärer för att göra träningen så tävlingslik som möjligt.

Varför? Superbra träning inför tävlingar för både den nya hunden och vana tävlingshundar.
För vem? För alla som har hindersäkra hundar, dvs minst ha genomgått nybörjarkurs och kan ta flera hinder i följd.
Kostnad? 20 kr/lopp. Valfritt antal lopp.
Anmälan? Ingen anmälan, vi samlas kl.18.00 för att gemensamt bygga bana.

Frågor? Sandra Johansson Mail: sandra_johans54@hotmail.com

Vad som glömdes i informationen när jag skrev den är att man har möjlighet att belöna med både leksak och godis under loppen! Värt!