Bara för mitt senaste inlägg så tror väl alla att jag slutat blogga. Vilket det här inlägget visar att jag inte har gjort. Så då var den ordningen återställd.

Dock har det varit mycket nu ett tag. Men bra grejer förstås. För vem klagar på att få flytta in i sitt barndomshem som det så fint kallas, att få hjälpa sin mamma att få sitt nya hus så fint det bara går, att få jobba med det man tycker är roligt eller att få umgås med de finaste djuren i världen? Inte jag i alla fall.

Var hos Golden och gjorde några böjprov. Har sett att hon stått lite konstigt i boxen men inte visat någon hälta. Men det är tur man är uppmärksam för hon reagerade tydligt på båda frambenen, mest vänster. Jäkla skit. Så nu har vi bokat tid på Mantorp för att se vad det är som orsakar henne smärtan. Min fina underbara Golden Flash QT. Gör allt för dig. 

Igår var det i alla fall träning på hundklubben igen för första gången för oss på typ fyra veckor. Blir ju så när vi kör varannan gång och jag missade den förra träningen. Hailey var med och jag måste säga att hennes energi verkar bli större och större ju äldre hon blir. Ingenting jag klagar på men det kräver att jag jobbar med att vara tydlig för henne och få henne att göra saker som lugnar ned henne lite. Som får henne att koncentrera sig. Det kräver att jag är fokuserad och korrigerar henne på ett bra sätt, samtidigt som jag belönar i exakt rätt ögonblick. Det är mer svårtränad när hon är på tårna men jag skulle inte byta det mot någonting eftersom att hon är den roligaste lilla skrutta som finns att jobba med och det är härligt att gå på övning på övning med hennes glädje och engagemang.

Min överintelligenta Hailey.   

I alla fall så jobbade vi en del med linförigheten. Tycker nog hon håller sig lite bättre bak nu, inte på gränsen till långt fram. Körde sittande i grupp då hon la sig ned när jag var på väg tillbaka för att belöna henne. Dumma mig som inte vad tydlig. Men jag tror inte att det berodde på att jag gick tillbaka för att belöna henne för det är hon van vid.

Platsliggningen var dold och hon låg superfint efter att först satt sig upp när jag lämnade henne. Platsen blev lite rörig men hon låg stabilt. Båda gångerna. Trots spöregn.

Körde rutan ett par gånger och det märks att hon har drag till den. För när vi stod där och väntade i närheten så ville hon hela tiden gå dit. Så körde några rutskick och jag stannar henne för snabbt i rutan. Men det rättade vi till. Riktigt duktig flicka!

I alla fall så gick vi igenom vittringsapporteringen. Först fick hon hämta bara en pinne som jag haft en stund. Men då tuggade hon som fan så jag körde lite plock upp övningar och det gick väldigt bra. Därefter fick hon hämta igen.

Sedan la jag ut två neutrala. Första gången redan gick hon ut och nosade över dem jättefint och tog rätt pinne. Gången därpå tog hon fel pinne men jag kan ärligt säga att hon nog tog den för att den låg på samma plats som förra gången plus att det regnade och den var nästan lika ingrodd i gräs som den rätta pinnen.

Sedan la Lena ut åt oss och hon tog rätt pinne. Gång på gång så vi var tvungna att flytta om alla pinnarna för hon höll koll på rätt pinne när vi bara flyttade om den. Sedan täckte Lena dem när hon flyttade om dem och Hailey nosade jättefint över dem flera gånger och tog med sig rätt pinne in. Utan tugg! Nu ska vi köra tre pinnar ett tag.

Men jag måste bara säga att min Hailey är fantastisk. Helt jävla fantastisk. Dessutom måste jag återigen säga att jag har världens smartaste hund. Verkligen världens smartaste. Jag tror ingen förstår hur underbar Hailey är.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är mina älsklingar
Mina guldflickor
  

Precis när man i princip bestämt sig för att sluta blogga så kommer det en anledning till att fortsätta. Kolla in bilderna som Frida på www.tenghede.se tog på mina tjejer (och mig) under rapportlägret. Fler kommer förhoppningsvis.

       

All for now.
Jag har fan inte tid att sitta här mer än jag redan gör.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är livet
Mina guldflickor
    

Egentligen borde jag skriva ett inlägg om aussielägret som mest blev ett riktigt inspirationsläger för min del. Men jag tror att jag väntar med det för även om det inspirerade mig till träning så inspirerade det mig inte till bloggande.

I ridningen har jag alltid anpassat mig efter den häst som jag har. Till viss del i alla fall för jag red dressyr när jag hade Cawatina. Sedan gjorde jag lite av varje med Eazzy som hade ett behov av mycket olika sorters ridning för att behålla motivationen. Med Golden så har jag börjat hoppa en del för att hon tycker det är så roligt.

Vad gäller hundträningen så var det agilityn som lockade mig när jag började med Poppea för längesen. Agilityn var ett annat upplägg på den tiden och man hade hunden för hundens skull. Inte för att tävla så mycket som möjligt och pressa tider hela tiden. Poppea älskar agility och det är hennes energi för sporten som verkligen väckte mitt eget engagemang och intresse.

När jag skaffade Pyttis så fanns planer på lydnad men Pyttis var inte riktigt med på noterna. Varken i lydnad eller agility eller faktiskt någon annanstans heller. Det gör inte att jag älskar henne mindre men hon vet inte vad hon går miste om riktigt.

Sedan skaffade jag Hailey. Mitt guld och mitt hjärta. Som brinner för allt jag vill göra. Agilityn blev hennes stora intresse direkt och det gjorde mig så lycklig. Speciellt eftersom hon är en riktig naturbegåvning. Sedan så började vi med lydnaden och även där så visar hon ett enormt intresse och potential. Det har ju gjort att man kan satsa lite på vad man vill och valmöjligheterna är ganska bra.

Sedan har jag länge lutat åt brukset. Men det är inte särskilt många på vår klubb som faktiskt satsar på brukset och jag har inte riktigt haft tiden under de senaste åren att träna det som det behöver tränas. Men nu kommer jag ha tid på ett annat sätt och det gör ju att man börjar fundera i bruksvägar.

Så åkte jag på det här aussielägret där vi gått rapporten för en van och duktig instruktör. Vi har gjort så roliga övningar och diskuterat fram och tillbaka. Rapporten kräver massor av hundarna, bara grundsträckan ligger på 1100 meter från lägre klass och uppåt, där det dessutom ligger två skott per sträcka. De ska på egen hand ta sig mellan de olika stationerna och grundkonditionen skall vara bra.

Jag har länge tyckt rapporten verkar bra och kanske skulle passa Hailey. Så får vi den här härliga instruktören som vet vad han pratar om och hans ord om Hailey värmer hela min själ. I alla fall så har vi gjort sträckor med förlängningar på 300 meter under den här helgen och i appellen ligger grundsträckan på 500 meter. Det låter lätt men är faktiskt en halv kilometer.

Jag tycker det har gått riktigt bra under lägret för alla hundar och min lust att satsa är stor. Sedan säger Arne att Hailey (eller den svarta som han kallat henne) är startklar i princip för appellen. Det är bara sticka ut och tävla!

Så vad ska man göra? Alla dessa saker som man vill göra. Men det jag faktiskt brinner mest för är ju brukset. För mina hundar mår så bra där i brukset där de verkligen får jobba på egen hand utan att bara gå på kommando.

I alla fall så ska vi köra nu. Pim ska tränas men hon är bara bebis även om hon gjort samma övningar på lägret med bra resultat. Men Hailey ska tränas för fullt och jag har anmält oss till två rapport - tävlingar under hösten.

Det ska bli så jävla kul.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är inspirationen
Mina guldflickor