Då var det dags för första starten i lydnadsklass II sedan i juni. Fick efteranmäla till Simonstorp och det är jag väldigt glad för då det är ett trevligt ställe. Förra året tog Hailey och jag vårt första förstapris i lydnadsklass I där. Självklart åkte vi det med förhoppningen om att vi skulle kamma hem vårt andra förstapris i lydnadsklass II.

Så kommer vi dit och drar startnummer 6 av 6. På den planen finns det sex stycken vinklade plank som jag trodde platsliggningen skulle vara bakom. Men icke sa nicke för vi skulle gå in bakom huset. Det hade inte varit några problem om jag hade gått in på den sidan som var mest naturlig ur Haileys synvinkel men de andra 5(!) gick till andra sidan huset och jag var tvungen att vinkla om och försvann bakom ett A-hinder. Så innan jag gick bakom huset satt Hailey upp. Inte konstigt alls men jag blev förbannad för att jag inte gått åt det andra hållet trots att jag skulle varit själv. Så jag sa lite surt: "Hoppas den där jycken som jämt reser sig drar upp alla andra hundar så vi får lägga om." Hann knappt avsluta meningen innan vi blev återkallade för att just det hänt. Woops!   

Fick lägga om platsen och nu låg Hailey så till att hon såg var jag försvann + att jag sa åt henne när jag kom tillbaka. Så där satte vi platsen. Orättvis kanske någon tycker men det skiter jag i. Först hade vi otur med vår position och sedan hade vi tur att få lägga om. Synd bara om någon annan hund blev skrämd.

Därefter såg jag de andra tävlande och höll på att svimma när jag såg poängen som han delade ut. Minipoäng. Stenhård. Jag tänkte att "hur fan ska man komma upp i poäng här?" Det bästa fria följet som jag såg fick 7 poäng tror jag. Kändes sådär att gå in då.

Men Hailey kändes riktigt bra. Så vi körde igenom programmet och av applåderna från vårt lydnadsgäng att döma så gick fria följet bra även om jag kände att hon låg lite långt fram. Läggandet var riktigt bra tyckte jag. Ställandet var nada fart kan jag säga. Jobba där. Rutan var ett skämt. Hailey hade ingen aning om var hon skulle. Tur nog riktade jag in henne. Sedan stod hon i kanten men jag var inte nöjd så jag tog in henne djupare i rutan. Men hon är fasen duktig på att bli dirigerad! Apporteringen fick hon en jäkla 250 grams apport så hon hann knapp greppa den. Även om jag vet hon borde sakta in. Hoppet vad guld värt om än något högt. Såg henne knappt bakom. Fjärren var seg och jag fick ge dk på båda sättandena. Men bara att jobba på.

Allt som allt var det ett riktigt fint program som jag är otroligt nöjd med.

Platsliggande: 10

Fritt följ: 9 långt fram

Läggande: 8,5 temp ned
Inkallande med ställande: 7,5 tempo steg vid stående
Sändande med ställande: 5,5 många kommandon
Apportering: 8,5 greppande, byter tag
Fritt hopp över hinder: 10
Fjärrdirigering: 8,5 UK
Helhetsintryck: 9
Summa: 170 poäng

Så: 170 poäng, klassvinst och klassens enda förstapris
Lycka och glädje!
  

Världens bästa HaileyBus. Pimster var också med på tävlingsplasten och tog sitt ansvar för att leka med Sasha. Av någon anledning älskar hon schäfrar?

Hailey var fantastiskt härlig att köra. Jag var minst nöjd med rutan för att jag inte riktade henne ordentligt eftersom jag inte ville ha ljud. Idiotmatte. Samt farten i ställandet, även om jag var nöjd med ställandet.

Mest nöjd är jag med att vi satte varenda sättande i fria följet. Att hon höll ihop hela tiden och att hon inte rörde rumpan i fjärren. Hoppet var jäkligt snyggt och hon visade att hon hade fjädrar under tassarna. Min kattunge.

Tack för en fantastisk tävling min fina bästa HaileyBus.
Du är guldflickan.

Tack alla ni fantastiska människor runt om som gläds med mig och Hailey, samt höll vårt mod högt genom programmet genom era applåder och glädjerop. Det är betydligt underskattat att ha folk på tävlingen som hejar på en.

Härlig dag.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Jag älskar Er mest av allt i hela världen
Mina fina guldflickor