Jag lovar att det är många som blivit fundersamma när de sett att den fysiska butikslokalen är stängd. Men de flyttade ju nyss dit? Går det inte bra? Var hyran för dyr? Har de gått i konken? Ska hon stänga? Är hon arbetslös nu?

Dags att räkna ut diverse frågetecken ? = !

Det stämmer bra att jag nyss flyttade Popix till den nya, fina och underbara lokalen i Icahuset. Mars för att vara mer exakt. Planerna var många, ett företag till var på gång. Men knappt hade jag skrivit på kontraktet - jag min dumma fan - förrän min föredetta kompanjon ville dra sig ur med en lam ursäkt. Så jag lät henne göra det. Jag var inte intresserad av att låta någon åka med gratis på mitt arbete. Men där stod jag med ett nytt kontrakt på en lokal, en enorm besvikelse, en vänskap fattigare och en jävligt fet hyra. Så vad att göra?

Kör för fan! Never back down osv.

Vilket jag gjorde. Fan vad jag jobbade och slet. Min mamma och min pojkvän var mitt stora stöd. Butiken drog in sin del. Så varför stänga?

Det var inte hyran. Det var inte det att jag inte kunde ro runt mitt älskade företag. Det var inte det att jag inte kunde driva det själv.

Det är helt enkelt så att jag tröttnat. Jag kan inte driva mitt företag så som jag vill driva det. Jag vill inte sitta fast i en butik hela jävla tiden. Jag vill vara ute och göra det jag gör bäst. Sälja sälja sälja. Kundkontakt. Skapa förtroenden. Serva mina kunder. Inte sitta och vänta i en butik som jag inte ens kan lämna för att lämna in mina beställningar i e-butiken på posten.

Så vad göra? Jag sa upp lokalen och Roséns Fastigheter har varit fantastiska. Jag satsar nu. Jag kör på min e-butik. Jag har mina kunder i Åtvidaberg. Jag har en ny lokal. Jag har öppettider och efter överenskommelse.

Popix finns kvar. Popix kommer genom det här bli större. Starkare. Popix kommer äntligen att bli Popix, inte Popix light.

Popix är döpt efter den modigaste och starkaste hund jag någonsin träffat. Poppea. Jag tänker inte dra hennes namn i sanden. Popix är min stolthet och min glädje. Nu är det dags att göra det rättvisa. Jag har inte stängt. Jag är inte arbetslös. Bra där.

Så bara så vi rett ut alla frågetecken. Vi har inte gått i konken. Nu kör vi för fan!

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Hailey

Ni är inspirationen
Mina guldflickor
  

Idag blev väl kanske inte direkt som jag planerat den. Men jag tror att jag kan dra slutsatsen att hälften berott på skicklighet och den andra halvan på ren jävla tur att det blivit så bra som det blivit.

Skulle hämta Therese imorse vid 7.30 för avfärd mot Valdemarsvik. 7.15 är jag vid macken och tankar när telefonen ringer. StallFreddan.
Freddan: Kommer någon och hjälper mig idag?
Jag: Med vadå?
Freddan: Stalljouren?
Jag: Men vi har inte förrän imorgon.
Eller?

Det hade vi visst det. Bra att det görs ändringar när man byter ut stalljourslistan. Inte! Lite sur faktiskt för det. Sedan kanske inte kommunikationen var på topp men ändrar man på listan ska det fan ändras om det hängs upp en ny. Så väcka mamma som skulle börja jobba 9.30 medan man kör ut till stallet. Freddan hade redan fodrat överallt! Sedan ringa Therese och ändra tiden. Mockade och började med utsläppen. Freddan och mamma löste det sista så vi kunde åka.

Tur var väl det för annars hade det inte blivit någon tävling. Tur att Freddan var inringd för att hjälpa oss med stallet och att han hade koll på vilken dag det var vi hade.

Väl i Viken drog vi startnummer 8 av 10. Lägga mitt bland de andra hundarna under platsliggningen i andra gruppen. Värmde upp med en massa olika platsliggningar, som vi brukar. Hailey kändes riktigt bra och åt grisöronchips efter varje då det har lugnande effekt på henne.

Hade ett mål och det var att hon skulle ligga platsen idag. Gjorde hon det så fick hon göra vad fan hon ville efter det sa jag. Tänkte mig för och gick sist in bakom planket - fungerade. Hon rörde fasen inte en klo. Duktig HBus!

Efter platsliggningen så värmde vi som vanligt. Körde igenom tvåans program tre gånger innan vi gick in. Låter mycket men så har jag ju en arbetsmaskin som är utan dess like. Ville ha henne högt idag - inte lika låg som förra gången. Det fick jag kan jag säga. Blev lite irriterad på tävlingsledaren när jag inte hörde hennes kommando och bara vände vänster på ren chans. Då vrålar hon "höger menade jag" och när jag börjar vända vrålar hon "helt om menade jag!" och det blev skit faktiskt. Sämsta fria följet ever. Dessutom skällde hon en gång. Bort med de jävla dumheterna! Men å andra sidan var det första gången som hon kändes som hon gör när vi ska träna - på tårna i full gas.

Platsliggning: 10
Fritt följ: 6,5 släpper pos, låter, ss
Läggande: 9 tempo ned
Inkallande med ställande: 7 går vid stående

Sändande med ställande: 9 nosar, vrider sig
Apportering: 8 tugg
Fritt hopp över hinder: 8 islag
Fjärrdirigering: 5 åker fram
Helhetsintryck: 8,5

Summa: 160 p

Domare: Rolf Nyman

Mina tankar om detta.

Läggandet: Var segt ned. Bra där.
Inkallningen: Tack för de poängen. Tempot var bra men ställande var dåligt.
Sändande: Nosar? Hon sänkte huvudet. Vrider sig? Hon vände upp mot mig? Men vafan. En 9a på rutan! Tjooohooooo!

Apportering: För fan HBus. Allvarligt talat så är inte apporten det bästa Gud uppfunnit.
Hoppet: Jävla islag på infarten. Första gången jag ställt så långt ifrån. Jävla skit. Borde bett om planka till.
Fjärren: Åker fram? Hon satt inte på något jävla rullband. Hon kom när jag sa ligg i andra skiftet. Hörde väl som en kråka och trodde jag sa hit. Blev besviken på 5an men förstår det. Fast hon gjorde förjävla fina skiften!

Så allt som allt var hon fantastisk. Som hon brukar vara på träning. Dumheter men ändå inga större grejer. Bra där!

Så nu heter Hailey LPI LPII Icebabe's Afrodite! Duktiga fina Buslund. Du är mitt hjärta och jag är så innerligt stolt över dig. Längtar dock till den dagen då jag vet vilken personlighet du tar med dig in på planen. Men jag älskar dem alla! Fasen vad jag älskar dig.

I övrigt kan jag bara gratulera mina kära medtävlanden till fantastiska resultat och fina program. Härligt! Det är underbart att vara ute och känna stödet från alla håll.

Vad jag menar med "saved by the bell". Jävla tur i oturen att Freddan var inringd till stallet idag när allt blev så tokigt.

Men framförallt. Vem fan landar på 160 blankt när det gäller sista förstapriset i tvåan? Som sagt. Hälften skicklighet och hälften tur!

I övrigt kan jag bara säga att jag saknar min egen Fredrik som varit iväg och jagat sedan igår. Men han har varit en duktig pojk och skjutit tre rådjur. Ett igår och två (!) idag. Han är så fantastisk duktig. Väldigt stolt! Imorgon kommer han äntligen hem. Kanske larvigt men vafan vem kan klandra mig?

Vi har bara varit tillsammans i 9,5 år. Praktiskt taget nykära ju.    
 
Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är glädjen
Mina fina guldflickor
  

Skulle gjort ett glatt inlägg. Men det försvann precis ur min skalle. För min fina dag vände precis och blev tvärtom.

Utan att nämna namn kan jag säga att jag är besviken över bristande intresse.
Frustrerad över att inte folk lyssnar när man höjer ett varningens finger.
Fullkomligt och överjävligt förbannad för att folk är arroganta och fanemej så jävla lata att de helt enkelt inte orkar bry sig.

Jag har varit med ett tag. Jag har sett saker hända. Jag har lagt dem på minnet. Jag har ärren fortfarande kvar och ett dåligt samvete som inte borde vara mitt. Men jag står för det. Jag blir livrädd när jag ser alla tecknen på att samma sak ska upprepas. Jag säger det. Berättar vad som hänt tidigare. Blir belönad med ett "chansen är inte så stor". Inte så stor. Risken är inte så stor. Men det händer.

Jag hoppas det inte händer den här gången.
Men om det gör det så landar det inte på mitt samvete egentligen. Fast det gör ju det. För jag borde nog ha skrikit och svurit och slagit mig för hjärtat medan jag vrålat ut hur fel och arrogant det är. Men istället så sa jag vad jag tyckte bara och gick hem och skrev ett blogginlägg. Mest för att ha något att hänvisa till.
Om det händer.
Vilket det fan inte får göra.

Lära sig av sina misstag är svårt nog men att lära sig av andras verkar vara omöjligt.

Annars har jag haft en fantastisk dag med min guldmamma och mina guldhundar utomhus. Eldat upp delar av häcken (trädgårdshäcken) och rivit tapeter. Sedan blev det promenad med mina älskade guldhundar och min vackraste Golden Flash QT.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Kärleken till er tar andan ur mig
Mina guldflickor
  

Lite sent kan tyckas men nu tog jag mig i kragen och uppdaterade bloggen. Innan du får några idéer Sara Broms kan jag meddela att det inte berodde på dig. Typ.

Anyway. Lydnadsprov klass II i lördags.
Började med platsliggning. Innan jag ens hann bakom huset såg jag att fröken Buslund satt upp. Aja baja sa jag och bad henne diskret lägga sig ned. Vilket hon gjorde och jag gick nöjd bakom planket. En 5a. 20 poäng bort men en jävligt bra chans på förstapris. Speciellt eftersom hon verkade lugn om än något okoncentrerad. Döm därför av min jävla förvåning när jag kom tillbaka och domaren meddelade att alla hade tio på platsen utom vi som hade fått en nolla.

Wtf? Tydligen får de inte göra två skiften. Skulle ha låtit henne sitta. 40 poängen och förstapriset åt helvete. För fans jävla skit... Jag gick bakom ett annat hus och sparkade lite på ett träd under diverse svordomar. 

Bestämde mig för att gå in och göra resten bra. Tack vare Evelina som verkligen peppade upp mig kan sägas. Men även ni andra som hejade och peppade utanför var toppen trots att loppet var kört.

Vi kan säga såhär att även om jag laddat om så hade HBus inte det. Nog för att hon är känslig men hon var rentav jävligt ofokuserad.

Fria följet var konstigt och okoncentrerat. 7,5 tror jag.
Under läggandet klev hon ned i läggande och nosade(?!) när jag var på väg tillbaka.
Inkallningen var superfin fart och bromsade fint, men stannade inte utan jag fick ge ett jävla dubbelkommando. 6 poäng.

RUTAN! Guld och diamanter! 10 poäng! Den var felfri. Stod till och med "utmärkt" i protokollet! 
 

Apporteringen är ett av våra praktmoment. Eftersom hon var lite loj gick hon fint ut och tog apporten, men när hon var på väg in med den sprang hon förbi mig så jag var tvungen att säga till på skarpen. Aldrig hänt! Fick dock beröm för fin apportering. Jo jag tackar.
Hoppet var fint men tydligen islag. 8 poäng.

Fjärrhelvetet. Gjorde inte första skiftet trots dubbelkommando. Sedan gick hon mot mig (förmodligen för att hon blev orolig när det började pysa ur öronen på mig.) Så jag bröt.

Trots detta kom vi upp i 110,5 poäng. Låter inte massor men om man tänker såhär. Förutsatt att platsen varit en tia som den brukar vara så hade vi haft 150,5. Om vi bara fått en 5a på fjärren så hade vi tagit ett förstapris.

Nu är jag den första att säga att om inte finns. Men det känns ändå som rätt okej resultat. I vårat omdöme stod det "trevligt ekipage, bra förarbete". Thank you - då ska domarfröken se oss en dag som HBus inte är skendräktig och matte precis haft en snedtändning.   

O ni kan slappna av, jag höll nog en fin attityd mot Hailey tror jag. O om jag var lite på henne innan vi gick in så beror det på att fröken var okoncentrerad inte för att platsen gick åt skogen.

Men ärligt talat. Den rutan var värd det mesta.
Fast det betyder inte att det är okej att sitta på platsen HaileyB.
Verkligen inte!

Två förstapris betyder inte att vi är i 3an och har sitt i grupp. So cut the crap.

Men, alltså. Rutan. Som sagt. Guld och glädje!

STORT GRATTIS till alla ni som gjorde fantastiska program. Vågar inte skriva några namn, för jag minns inte alla men det verkar som att alla låg på topp utom vi. Men ni var fantastiska, speciellt grattis till Malin och Sasha, Lotta och Zeb, Adelia och Bianca, Ingela och Viska, Veronica och Tony samt Ann-Cathrine och Mogge som gjorde superfina program allesammans!

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Ni är kärleken
Mina guldflickor
  

Då var det dags för första starten i lydnadsklass II sedan i juni. Fick efteranmäla till Simonstorp och det är jag väldigt glad för då det är ett trevligt ställe. Förra året tog Hailey och jag vårt första förstapris i lydnadsklass I där. Självklart åkte vi det med förhoppningen om att vi skulle kamma hem vårt andra förstapris i lydnadsklass II.

Så kommer vi dit och drar startnummer 6 av 6. På den planen finns det sex stycken vinklade plank som jag trodde platsliggningen skulle vara bakom. Men icke sa nicke för vi skulle gå in bakom huset. Det hade inte varit några problem om jag hade gått in på den sidan som var mest naturlig ur Haileys synvinkel men de andra 5(!) gick till andra sidan huset och jag var tvungen att vinkla om och försvann bakom ett A-hinder. Så innan jag gick bakom huset satt Hailey upp. Inte konstigt alls men jag blev förbannad för att jag inte gått åt det andra hållet trots att jag skulle varit själv. Så jag sa lite surt: "Hoppas den där jycken som jämt reser sig drar upp alla andra hundar så vi får lägga om." Hann knappt avsluta meningen innan vi blev återkallade för att just det hänt. Woops!   

Fick lägga om platsen och nu låg Hailey så till att hon såg var jag försvann + att jag sa åt henne när jag kom tillbaka. Så där satte vi platsen. Orättvis kanske någon tycker men det skiter jag i. Först hade vi otur med vår position och sedan hade vi tur att få lägga om. Synd bara om någon annan hund blev skrämd.

Därefter såg jag de andra tävlande och höll på att svimma när jag såg poängen som han delade ut. Minipoäng. Stenhård. Jag tänkte att "hur fan ska man komma upp i poäng här?" Det bästa fria följet som jag såg fick 7 poäng tror jag. Kändes sådär att gå in då.

Men Hailey kändes riktigt bra. Så vi körde igenom programmet och av applåderna från vårt lydnadsgäng att döma så gick fria följet bra även om jag kände att hon låg lite långt fram. Läggandet var riktigt bra tyckte jag. Ställandet var nada fart kan jag säga. Jobba där. Rutan var ett skämt. Hailey hade ingen aning om var hon skulle. Tur nog riktade jag in henne. Sedan stod hon i kanten men jag var inte nöjd så jag tog in henne djupare i rutan. Men hon är fasen duktig på att bli dirigerad! Apporteringen fick hon en jäkla 250 grams apport så hon hann knapp greppa den. Även om jag vet hon borde sakta in. Hoppet vad guld värt om än något högt. Såg henne knappt bakom. Fjärren var seg och jag fick ge dk på båda sättandena. Men bara att jobba på.

Allt som allt var det ett riktigt fint program som jag är otroligt nöjd med.

Platsliggande: 10

Fritt följ: 9 långt fram

Läggande: 8,5 temp ned
Inkallande med ställande: 7,5 tempo steg vid stående
Sändande med ställande: 5,5 många kommandon
Apportering: 8,5 greppande, byter tag
Fritt hopp över hinder: 10
Fjärrdirigering: 8,5 UK
Helhetsintryck: 9
Summa: 170 poäng

Så: 170 poäng, klassvinst och klassens enda förstapris
Lycka och glädje!
  

Världens bästa HaileyBus. Pimster var också med på tävlingsplasten och tog sitt ansvar för att leka med Sasha. Av någon anledning älskar hon schäfrar?

Hailey var fantastiskt härlig att köra. Jag var minst nöjd med rutan för att jag inte riktade henne ordentligt eftersom jag inte ville ha ljud. Idiotmatte. Samt farten i ställandet, även om jag var nöjd med ställandet.

Mest nöjd är jag med att vi satte varenda sättande i fria följet. Att hon höll ihop hela tiden och att hon inte rörde rumpan i fjärren. Hoppet var jäkligt snyggt och hon visade att hon hade fjädrar under tassarna. Min kattunge.

Tack för en fantastisk tävling min fina bästa HaileyBus.
Du är guldflickan.

Tack alla ni fantastiska människor runt om som gläds med mig och Hailey, samt höll vårt mod högt genom programmet genom era applåder och glädjerop. Det är betydligt underskattat att ha folk på tävlingen som hejar på en.

Härlig dag.

Golden, Poppea, Hailey, Pim & Pyttis
Jag älskar Er mest av allt i hela världen
Mina fina guldflickor